En Dag

Vare dag kan inte vara magisk. En dag kan vara det.

Stort suck

Så arg på mig själv. Över många saker, men just nu att jag faktist trots min ringa ålder knarkat så jag har skador...

Det jag tacklas mest med är en lätt men irriterande synrubbning. Allting ges en skuggbild ovan och under det egentliga föremålet. En fiskmås på himlen får t.ex. 4-6 vingar, undertexter på tv dubbleras. Jag är dock extremt tacksam för att svart text mot vit bakgrund inte rubbas alls, jag vet inte vad jag skulle göra om jag inte kunde läsa normalt... Gör även att enskiljda vita eller ljusa föremål mot mörk bakgrund eller miljö är jobbiga att titta på, t.ex. en stark lampa i ett mörkt rum.

Det suger hårt att vara dum... Man vet bättre nu, men utan läxorna hade man nog inte gjort det..

Tårar

Jag är inte alltid ett sådant här känslomässigt vrak... Jag är snarare ALDRIG så här. Visst, jag kan ha en längtan att dö eller vara extremt nere, men det här är löjligt. Tårarna flödar som aldrig förr, humöret svänger likt nålen på en lögndetektor. När jag egentligen bara vill hålla om Dig och inget annat håller jag mig hellre undan än att skrämma bort Dig totalt...

Livet ger en lite mycket ibland, både bra och dåligt

Och...

Och nu är allting underbart igen<3 Mano, någon?

And the men who hold high places
Must be the ones who start
To mould a new reality
Closer to the Heart
Closer to the Heart

The Blacksmith and the Artist
Reflect it in their art
Forge their creativity
Closer to the Heart
It's closer to the Heart

Philosophers and Ploughmen
Each must know his part
To sow a new mentality
Closer to the Heart
Yeah, It's closer to the Heart

You can be the Captain and
I will draw the Chart
Sailing into destiny
Closer to the Heart
Closer to the Heart...

Roller coaster

Jag måste vara bipolär. Det finns väl ingen annan förklaring? Varför vill jag annars dö när jag är lyckligare än på flera år..?

Ångest

När var första gången den här ångesten gjorde sig upptäckt? Obemärkt och dold som fladdermusens färd genom natten smög den sig in i mitt bröst för att slå sig till ro i dess botten. Jag kryper på väggarna, jag vill spy upp magen och riva ut mitt hjärta. I den heligaste av ärligheters namn kan jag inte sätt mitt finger på vad mitt vilsna sinne letar efter; hur ska jag kunna hitta det famlandes genom denna askgrå dimma..?

Men en flyktig tanke på Dig bryter upp ett hål genom de tunga molnen ovan, och en strimma av det vackraste, varmaste, vänligaste solljus når mitt - för mig - bleka, sjuka, främmande ansikte. Det löser sig, i alla fall för en stund.
 
Jag är hopplös; instabil, labil, debil. Ändå känns det som Du förstår. Eller lurar jag mig själv? Tick - tack - tick - tack. Det är inte för mig som klockan klämtar, men för varje sandkorn som når timglasets botten multipliceras tvivlen exponentiellt, exceptionellt, exakt. Kanske det ligger en djupare sanning i orden än jag tidigare anat?
 
"Det finns mer än ett svar på dessa frågor som för mig i olika riktningar. Ju mindre jag söker en källa för något definitivt, desto närmare är jag till att vara okej"

.....

Time: a subjective concept. Still a mother fucking bitch.

Svart

Allt jag vill säga, allt jag inte borde säga...

Vet du..?

RSS 2.0