bittertildeath.blogg.se

När var första gången den här ångesten gjorde sig upptäckt? Obemärkt och dold som fladdermusens färd genom natten smög den sig in i mitt bröst för att slå sig till ro i dess botten. Jag kryper på väggarna, jag vill spy upp magen och riva ut mitt hjärta. I den heligaste av ärligheters namn kan jag inte sätt mitt finger på vad mitt vilsna sinne letar efter; hur ska jag kunna hitta det famlandes genom denna askgrå dimma..?

Men en flyktig tanke på Dig bryter upp ett hål genom de tunga molnen ovan, och en strimma av det vackraste, varmaste, vänligaste solljus når mitt - för mig - bleka, sjuka, främmande ansikte. Det löser sig, i alla fall för en stund.

 

Jag är hopplös; instabil, labil, debil. Ändå känns det som Du förstår. Eller lurar jag mig själv? Tick - tack - tick - tack. Det är inte för mig som klockan klämtar, men för varje sandkorn som når timglasets botten multipliceras tvivlen exponentiellt, exceptionellt, exakt. Kanske det ligger en djupare sanning i orden än jag tidigare anat?

 

"Det finns mer än ett svar på dessa frågor som för mig i olika riktningar. Ju mindre jag söker en källa för något definitivt, desto närmare är jag till att vara okej"