Orättvist?
Läser någon det här? Bryr sig någon längre? Men vad spelar det egentligen för roll...
Jag känner mig så gammal. . . Så slut och trött på allt och allting, när jag är i en ålder där man bör vara raka motsatsen till detta. Så utdragen och torr som ett tomt, grått pappersark.
Jag försöker blicka framåt men ser ingenting, och när jag ser tillbaka finns det inte mycket mer att erbjuda.
Men jag vet inom mig, och med mig, att det finns perfekta ögonblick. Stunder då rum och tid upphör att vara relevanta faktorer för existensen. En punkt i allt inom vilken man kan leva mer än en evighet, och aldrig lämna. Jag befinner mig i dem än.
Kanske man inte kan be om något mer?
Livet är orättvist. Men om livet inte var det, så skulle liv i sig självt inte finnas. För att liv ska finnas måste död finnas. För att lycka ska finnas måste olycka finnas. För att framgång ska finnas måste nederlag finnas.
Och vad spelar det egentligen för roll när allting kommer omkring? Ingen, ingen alls. Ingenting är för evigt, alla murar falla, alla kommer glömmas, alla kommer den vägen vandra.
Det är bara ur vårat småaktiga perspektiv: orättvist.
Men nu är jag trött. . .
Jag känner mig så gammal. . . Så slut och trött på allt och allting, när jag är i en ålder där man bör vara raka motsatsen till detta. Så utdragen och torr som ett tomt, grått pappersark.
Jag försöker blicka framåt men ser ingenting, och när jag ser tillbaka finns det inte mycket mer att erbjuda.
Men jag vet inom mig, och med mig, att det finns perfekta ögonblick. Stunder då rum och tid upphör att vara relevanta faktorer för existensen. En punkt i allt inom vilken man kan leva mer än en evighet, och aldrig lämna. Jag befinner mig i dem än.
Kanske man inte kan be om något mer?
Livet är orättvist. Men om livet inte var det, så skulle liv i sig självt inte finnas. För att liv ska finnas måste död finnas. För att lycka ska finnas måste olycka finnas. För att framgång ska finnas måste nederlag finnas.
Och vad spelar det egentligen för roll när allting kommer omkring? Ingen, ingen alls. Ingenting är för evigt, alla murar falla, alla kommer glömmas, alla kommer den vägen vandra.
Det är bara ur vårat småaktiga perspektiv: orättvist.
Men nu är jag trött. . .
Kommentarer
Postat av: Anonym
Trasig trött tillsammans babe.. <'3
Trackback
